Dykarantiloper


Cephalophinae

Dykare, dykareantiloper och tofsantiloper är alternativa namn på ett knappt tjugotal små antiloper, som alla finns i Afrika söder om Sahara. Namnet har de fått av att de vid minsta störning snabbt dyker in i skyddande vegetation. Deras undanskymda leverne gör dem svårstuderade, och vi har uppenbara brister i kunskapen om denna grupp.

Dykarantiloperna (Släktena Cephalophus och Sylvicapra) kallas ofta bara dykare på svenska (duikers på engelska). Ett annat svenskt namn som stundom har använts är tofsantiloper. Dykarantiloperna är små eller medelstora antiloper som endast finns i Afrika, söder om Sahara. Trots sin ringa storlek är de massivt byggda. Rygglinjen sluttar framåpt på grund av att manken är lägre än längden. Lårpartiet är i allmänhet kraftigt, medan bakbenens underben och frambenen är tunna. De har alla påfallande små horn. Denna kroppsbyggnad gör att dykarantiloperna med lätthet rör sig i tät undervegetation. Vid fara "dyker" de snabbt in i täta buskage och försvinner, därav deras namn. Andra gemensamma detaljer i anatomin är en hårtofs på hjässan samt en kraftigt tillbakabildad svans. Alla arter av släktet Cephalophus har en krumryggad hållning, medan grådykaren (Sylvicapra grimmia) har en rak rygglinje.

Liksom andra slidhornsdjur har även dessa djur fyra spenar. På huvudets sidor samt mellan klövarna har de doftkörtlar. De minsta arterna väger endast 5-8 kg, de största upp mot 70 kg.

Dykarantiloperna lever inte i helt öppna miljöer, såsom öknar och grässtäpper, utan kräver tillgång på tät vegetation, buskmark eller tät skog.


Skriv en kommentar


Antiloper.se - För dig som vill lära dig mer om antiloper