Taurotragus
Det anses numera att det finns två arter av eland eller älgantilop, som den också kallas. Bägge arterna är större än någon annan antilopart. Den största är jätteelanden (Tragelaphus derbianus). Tjurarna väger upp mot ett ton med en boghöjden på 1,8 meter. Den andra, något mindre och vanligare arten är (vanlig) eland (Tragelaphus Oryx). Korna är hos bägge arter något mindre.
Utseendet är tämligen lika hos de bägge arterna. De är högresta med rak rygglinje, och grövre byggda än andra antiloper. Båda könen har horn, som är raka men spiralvridna. Tjurens horn är längre (upp till 1 meter) och grövre än kons. Kroppsfärgen är sandgul, med en mörkare kortväxt man längs främre delen av ryggen. På kroppssidorna finns smala, ljusa tvärgående strimmor. Hos bägge könen är dröglappen (ett hudveck som hänger ned under strupen och ned mellan frambenen, och som även finns hos våra svenska nötkreatur) väl utvecklad. Hos tjuren dock mer än hos kon. Den långa svansen har en tofs i spetsen, liksom hos nötkreatur. På bakbenen finns doftkörtlar som mynnar i en hårtofs på insidan av skenbenen. Däremot saknas kind- och flankkörtlar.
Elandantilopen förekommer i nästan hela södra Afrika. De lever främst på öppna savanner, i halvöknar eller torra och öppna skogar.
De lever i grupper med 40-70 individer, men kan tillfälligt förenas med flera flockar i stora hjordar. De har inga revir till skillnad mot många andra antiloparter.
Antiloper.se - För dig som vill lära dig mer om antiloper
2020-12-07 21:10:26, av Ulf Linder
Bengt Berg berättar i "Meine Abenteuer unter Tieren" om hur han i Bahr el Ghazal fällde en jätteeland ("Rieseneland"), vars horn mätte "42 1/4 Zoll", dvs 107,3 cm. Skänktes till British Museum. "Världsrekord" då, 1937. Kanske alltjämt.
Skriv en kommentar